Hur det kom sig att valet blev en dogo argentino

Efter att haft dobermann i många år så beslutade jag mig för att börja leta lite efter en lugnare ras, komma ifrån alla måsten vad gäller en brukshund och dess träning/aktivering för att må bra. Slippa åka till brukshundsklubben 5-7 dagar i veckan för att ha en stimulerad hund.

Men jag hade givetvis krav på min nästa ras, den skulle vara rejäl, stor, kraftig, kortpälsad, icke bruksras, lugn och sansad men samtidigt arbetsvillig. Tittade på de flesta moloss/mastiff raserna men de var för stora, för tunga, för lugna och ja listan kan göras lång. Ville ha en ras som orkade med min dåvarande dobermann, chokladpralinen Abbey, duracell hunden som älskade fart och fläkt. En mastiff på bort mot 80 kilo skulle få bekymmer att orka med Abbey och min framfart i skog och mark.

Hade nästa gett upp hoppet om ny ras och som alltid när man lägger något på is så händer det, då när man minst anar så ser man just Det. Vad jag såg var en vit molossras jag aldrig skådat, sommaren 1999 på en utställning, rev fram katalogen och kollade; det var en dogo argentino jag blivit blixtförälskad i!

På denna tid var det väldigt ovanligt med hemsidor/kennelsidor och internett bland hundfolk (på gott och ont) letade fram hundsport och lusläste och hittade en annons från kennel Evil Eye. Valpar planeras! Glatt ringer jag upp Tomas och han sa att igår fick vi valpar, Brrrrrrra hurrar jag, då vill ja ha en tik :) Efter 3 vändor upp till Stockholm så kom äntligen dagen D då Chateau flyttade hem till oss, hett efterlängtad!

Nu 11 år senare är jag mer än förälskad i min ras, passion och djup kärlek!
Bjuder på en suddig, inscannad bild på "smuppan" som hon till vardags kallades för. Bilden är tagen hos riktig fotograf och en förstorning av Chateau till hennes minne sitter på bästa plasten i vår matsal <3